Jag måste erkänna att jag verkligen inspireras av Blondinbella. Tittade precis på ett youtube-klipp på hennes blogg där hon svarar på läsarfrågor, och jag beundrar verkligen hennes inställning till livet och alla dess prövningar. Det strålar om henne och jag tycker verkligen att hon är så otroligt vacker nu.

 

Ända sedan hon blev gravid och fick barn har hon dock fått ta en massa skit för sin positivitet, och jag kan helt ärligt inte förstå varför. Jag har aldrig varit gravid och fått barn själv så nej, jag har ingen som helst aning om hur "jobbigt/enkelt" det är, men jag förstår ju att allas graviditeter och liv som mamma är helt och hållet olika. Att det även handlar mycket om inställning och vilja, som Isabella påpekar, kan jag inte annat än hålla med om. Det blir vad man gör det till, vill man så kan man, etc. JA! Så är det med det mesta och därför ryser jag av obehag över alla dessa bittra "vänta bara"-predikningar som jag läst på hennes blogg. Vill man skrämmas eller vad handlar det om? Nej fy fan, jag lovar mig själv att in i det sista (hur jobbigt/enkelt det än må kännas) försöka tänka lika positivt som Bella när jag blir gravid och får barn. Hon tar livet med en klackspark och jag tycker hon är fantastisk! 

Varje gång jag går in på hennes blogg längtar jag dock så otroligt efter att få bilda egen familj med min fina man. Vi är visserligen som en liten familj redan med våra två knasiga djur, men ja, jag tror att ni fattar. Så älskling, som jag vet läser det här, en ring på mitt finger snart kanske? ♥