Hej fina!

 

Bara sådär kom bloggsuget tillbaka. Har känt noll inspo de senaste månaderna då det varit så mycket annat som upptagit min tid, men nu, när lägenheten här i Salabacke äntligen känns som vårt hem, saknar jag faktiskt allt som har med bloggande att göra. Det är ju så otroligt kul att få dela med sig av och bjuda på små bitar av livets olika skeenden. 

 

Mycket har också hänt sedan jag bloggade sist i slutet av augusti. Då var jag ju påväg upp till Luleå för att påbörja en utbildning till Hälsovägledare, och trots 10 mycket lärorika dagar i norr kände jag ganska snabbt att det inte var något för mig. Efter 3 veckor hoppade jag av och har istället jobbat heltid sedan dess, vilket jag inte ångrat en sekund. Tvärtom har paniken över att skaffa mig en utbildning äntligen släppt. Det kanske verkar konstigt då jag var så otroligt entusiastisk över att studera i somras, men grejen är den att jag har varit så fokuserad och inställd på att plugga vidare och sökt utbildning efter utbildning de senaste åren, att jag när jag äntligen blev antagen i höstas var överlycklig över bara faktumet att jag lyckats komma in på ett universitet. Men redan de första dagarna i Luleå fick jag ångest, och när jag kom hem igen gick det helt enkelt inte att smälta vad jag kastat mig in i. Det enda jag kände var att jag tagit mig vatten över huvudet och att detta absolut inte var vad jag ville. Samtidigt fick jag skuldkänslor, det kändes inte rätt att "kasta bort en utbildning". Så beslutet att hoppa av var inte lätt att fatta, men som så många gånger förr vet jag att det är helt omöjligt för mig att göra något som jag verkligen inte vill, och idag är jag otroligt tacksam över att jag än en gång följde mitt hjärta och struntade i normen att man "måste" utbilda sig. Nu känner jag ingen som helst brådska över att söka en utbildning igen för jag vet att man inte behöver studera flera år på högskola för att komma någon vart i livet. Och vet man inte till 100% vad man vill läsa är det ändå totalt bortkastat med tid och pengar. Föresten, läs Jonna Jintons otroligt kloka och välskrivna inlägg om samma ämne här. Hon ger mina ord ännu mer kött på benen.

 

Skolan har aldrig varit något större problem för mig, men jag har heller aldrig varit något riktigt läshuvud. Jag är en kreativ person som vill uttrycka mig praktiskt, och att spendera ytterligare flera år i skolbänken lockar mig helt enkelt inte. Jag vet inte vad jag vill "jobba med", men jag vet vad jag vill här i livet. Det räcker för mig! 

 

Puss på er!